Ledarsidan i dagens DN fungerar lite som ett indirekt svar på Sahlins debattartikel. Den, som alltid, anonyma författaren till ledaren menar att Mona Sahlin är desperat som försöker kleta ner Reinfeldts moral och personliga karaktär. Dessutom fördömds socialdemokraternas oppositionspolitik ut och reduceras mer eller mindre till att vara en kritisk spegling av regeringslinjen. Medan det senare har både en och två poänger är det första påståendet knepigt rent logiskt.
För det första ligger socialdemokraterna rekordhögt i opinionsmätningarna. Avståndet mellan regeringen och oppositionen är stadigt eller ökar till och med i mätningar efter mätning så frågan är vari desperationen skulle ligga? För det andra är Monas debattartikel mer eller mindre bara en lite mildare variant av vad hela allianspaketet byggde på inför förra valet: att smutskasta Persson i egenskap av statsminister och socialdemokratisk partiledare.
När moderata företrädare kritiserar socialdemokratiska för legitimitetsproblem gentemot väljarkåren knattrar ledarskribenterna fram beröm över tangentborden. Någon nämner förnyelse. Men när en socialdemokrati i opposition ställer berättigade frågor om statsministerns ledarskap kallas det för desperation och avsaknad av reell politisk substans. Självsanering, någon?
Andra bloggar om: Politik, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Socialdemokraterna, Regeringen, Media, Samhälle, DN
Hittar du en enda artikel som är skriven av en ledande allianspolitiker som var lika polemisk och hatisk som Mona Sahlins så skickar jag 500 Kronor till dig eller valfri organisation.
Min adress får du vid uppvisad artikel eller länk till dito.
Vänligen, Peter W.
I en annan tid, pre-2006, fanns det fler hatiska debattartiklar mot Göran Persson än det fanns alliansanhängare. Sådan är medielogiken.