Inte vara sjuk. Inte vara arbetslös. Inte vara verksam inom ett yrke med låg sysselsättning. Bara vanlig hederlig och frisk medelklass med jobb och stora ekonomiska marginaler. Så ska du vara om du vill gynnas av den borgerliga budgeten.Den budget som regeringen lägger i dag är en signal om att politiken ska inriktas på att redan stärka de som har etablerat sig i samhället och på arbetsmarknaden. Skattesänkningar som i första hand gynnar grupper som tjänar över 25 000, misstroende mot individer som tar ut sjukersättning och en ekonomisk politik som inte bär sig själv; den finansieras av en tuffare vardag för den del i samhället som har det kärvast. Allt snack om att motverka utanförskap och stärka den enskildes möjligheter ekar tomt när pengarna inte räcker, eller när det blir för dyrt att betala a-kassan. Sverige blev precis lite kyligare.
Intressant om: Politik, Samhälle, Ekonomi, Budgetproposition, Anders Borg, Regeringen, 2007, Budget, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, A-kassa, Arbetsmarknad
Mitt i prick! Bra skrivet. En politik för dem som redan har allt och inte behöver mer.
belöna de besuttna och spotta på de andra.En vidrig politik som kommer få konsekvenser.
A:
Tackar ödmjukast. Samtidigt är det ju bra att regeringen för en tydlig politik som väljarna kan granska till nästa val. Alltid nåt.
Men om jag inte minns fel gick du upp i talarstolen under kongressen och anvä’nde samma argument som borg om att folk fuskar inte sant?
Hej anonym:
Synd att du är anonym. Det är alltid roligare att svara en verklig människa, och inte någon som är inkognito.
Hur som helst.
Gissar att det är diskussionen om antalet karensdagar som du menar? Om du har tolkat det som att jag delar den borgerliga regeringens uppfattning om att människor i grunden fuskar får jag verkligen beklaga. Och bli tydligare nästa gång. Borgs med fleras linje är att sätta större press på den enskilde för att öka sysselsättnings- och/eller arbetsgraden i samhället. Där är införandet av flera karensdagar (utöver den som finns) en av flera, i mina ögon, idiotiska reformer.
Det är inte så enkelt som att vara för eller emot. Höger eller vänster. Det är snarare en fråga om hur stor pengasäcken är, och vara pengarna mest behövs.
Hade det varit så att samhällets resurser hade varit oändliga, och att politiken inte hade behövt syssla med prioriteringar hade jag utan tvekan velat slopa karensdagen. Rakt av. Problemet är att det inte är någon piece of cake. Tvärtom handlar politik lika om mycket om principer, idéer och visioner som om att faktiskt våga prioritera mellan mer och mindre viktiga reformer. Man bör fråga sig vad som är viktigast; mer resurser till en utvecklad välfärd eller genomförandet av reformer som kanske är principiellt riktiga men som kostar enorma summor för samhället, liksom begränsar möjligheten till att satsa på viktigare områden. Totalt sett innebär det ju faktiskt en minskad välfärd för en majoritet av samhället. Är det socialdemokrati?
Jag menar i stället att det behövs en (1) karensdag för att ha en liten men icke desto mindre viktig tröskel för att faktiskt stanna hemma vid sjukdom. Vissa kallar det måndagssjukan. Vad vi än tycker om det så är det ett faktum att utan en karensdag väljer många att stanna hemma av andra anledningar än sjukdom. Vi behöver inte ens fördjupa oss i diskussioner om den mänskliga naturen, det räcker med verkligheten. Kika bara på andra länder, eller tidigare svenska erfarenheter. Grundinställningen måste vara att systemen ska vara generöst konstruerade, men samtidigt vara ekonomiskt hållbara över tid. En slopad karensdag skulle helt enkelt göra det svårare att genomföra politik. Även om Palme hade rätt i att politik handlar om att vilja, så handlar det lika mycket om att faktiskt kunna genomföra det.
Det är också osolidariskt att människor som verkligen behöver välfärden ska tvingas betala för att några missbrukar ett system. Då ser jag hellre att vi har låga trösklar till välfärdstjänsterna för att garantera att vi både kan säkerställa och utveckla de viktigaste byggstenarna i offentlig sektor. För mycket behöver göras: billigare tandvård, rimliga studiemedel, en riktig bostadspolitik och satsningar i offentlig sektor. Hellre det än en dyr och kontraproduktiv slopning av karensdagen.