Och så kom den till slut. Hösten. Som vanligt infaller den – med osviklig precision – samtidigt som terminsstarten vid universitetet, liksom för att ytterligare understryka att vardagen gör entré. Spontanitet ut. Almanacksfascism in.
Så till alla er som uppskattar blåsiga, gråmulna eftermiddagar vid en svinkall perrong i sällskap av buttra resenärer. Grattis. Vi andra längtar redan till värmen.
Höstkramare? Prove me wrong.
Mota-kylan-i-grind-musik: Feist – Mushaboom (Postal Service Remix)
Nej nej nej. Hösten är ju jätteskön!