Du vet den där obehagligt apatiska, sövande, känslan som smäller till efter en mustig eftermiddag på Kamprads domäner. Jag fick en släng av det det igår eftermiddag – någonstans mellan alla fyndigt formulerade varunamn och de systematiskt förpackade,staplade, glödlamporna – och blev inte helt återställd förrän efter lunch i dag. Jag hade på förhand visualiserat en skön sväng till Kurvan för att vara moraliskt stöd till storshoppande R och L. Dead wrong. Tre timmar senare stapplar vi ut genom portarna som vrak, med piskande regn som sällskap. Dränerade och drabbade.Hela händelseförloppet var lite lömskt. Efter att lyckats med att parera överpackade och illa manövrerade lastvagnar, duckat för extremt frestande kaffe-brownie-för-bara-20-kr-fikor och till och med dissat dubbelutreade gulfula plastlådor trodde jag att allt var safe, och att det bara var att åka hem. Men så kom den där krypande känslan och allt hopp om en normal fortsättning på dagen grusades. Tro mig, inga värmeljus är värda det.
Ska förresten vara med i finfina Metropols morgonprogram igen nu på tisdag. Det hela börjar 7:20 och slutar strax efter åtta.
Ha ha, precis så känns det!
Trevligt att du ska vara med i metropol igen, lyssnade på förra gången du var med tillsammans med Fia Arkelsten, skönt att det inte blev stora politiska nyheter som ni skulle kommentera :p (för tidigt på morgonen).
Edvin:
Sant, man är lite offside så tidigt faktiskt..