Attackera nationalstaten. Inte människorna.

Kikade lite på debatten mellan Mona och SD-jeppen igår på TV4. Mitt intryck är att Mona levererade riktigt bra och hon lyckades dessutom styra över debatten till att handla om människor och värderingar. Risken är som alltid att hamna i svarsposition på snedvridna argument och rena lögner. Jimmie skulle definitivt behöva en crash course i nationalekonomi efter alla rekordfejkade siffror och samband han presenterade. Inte helt oväntat. Pallade heller inte med att se hela debatten, då jag mest blev förbannad över alla intoleranta haranger som JÅ slängde ur sig. Går det överhuvudtaget att föra ett intellektuellt samtal med någon som fabricerar siffror, förenklar in absurdum och inte minst bygger sina budskap på nån teori om att det känns rätt att slänga ut folk från den här så kallade nationalstaten bara för att de inte växt upp med midsommarstång och faluröda stugor?

Samtidigt måste det så klart finnas en tilltro till själva demokratins styrka, liksom alla medborgares kapacitet att kritiskt granska och värdera politiska krafter. Det är ju någonstans själva kärnan i den representativa demokratin. Men frågan är om demokratin verkligen vitaliseras genom att släpa in mörkermän som Åkesson på bästa sändningstid. Jag är också tveksam till om det offentliga samtalet som enda verktyg kan bidra till att marginalisera ett parti som framgångsrikt byggt sitt stöd på populism. Frankrike. Norge. Danmark. Belgien.

I stället för att föra debatter genom att klumpa ihop människor inom begreppen invandrare gentemot svensk bör socialdemokratins största utmaning bestå i att utmana själva grunden för nationalstaten som fenomen. Det är nämligen den som reproducerar och upprätthåller den strukturella rasismen och etniskt-kulturella underordningen. Sen är det också hopplöst förlegat med nationalstater. Varför är det exempelvis självklart att politiken och samhället ska organiseras efter en princip som levt kvar sen 1648? Och som dessutom visat sig skapa de kanske grymmaste konflikter och krig som historien har sett. Att politik huvudsakligen ska bedrivas på en viss nivå är inget självändamål, utan bara en av många möjligheter. Varje tid har sina lösningar. Dessutom är det ologiskt att politiken fortsätter att greppa samma gamla verktygslåda för att lösa problem, samtidigt som både ekonomin och kulturen frikopplats från geografiska band. Vem påverkar och vem påverkas egentligen?

Det är nästan övertydligt att det är gränserna och konstruktionen av det nationella kittet som skapar de största problemen och barriärerna. Inte människorna. Varje individ ska självklart få definiera sig själv utifrån tycke och smak i stället för att ständigt bli definierad utifrån ett korkat nationellt raster. Som socialdemokrater är det därför naturligt att vilja avveckla nationalstaten som politisk nivå och i stället vidareutveckla demokratiska fora som är kopplade till principen om en människa en röst, alldeles oavsett vilken sida om en gräns nån råkat födas. Först då kan vi på allvar utmana fördomar och intolerans. Och inte minst bygga internationell solidaritet på riktigt.