Sista dagen före fempoängstentan i makro. Och i stället för att hetsplugga kurvor och samband tvingas funderar jag på om det inte vore vore mer än rätt att belöna sig själv med jag inse att Busta på Berns i morgon kväll kostar för mycket. Prislappen på 500 pix är långt ifrån optimal. Samtidigt arrangerar SSU-distriktet en fet kurshelg med uppemot 70 personer ute på Bommersvik, som jag också missar. Garanterat roligare än penningpolitiska stabilisatorer.

Tips:

Ett inslag i tre delar om tillståndet för dagens hiphop med bland annat Papoose, en av de mest hypade från äpplet just nu.

Mexico genomför just nu ett program där medborgare som äger vapen kan byta dessa mot antingen en dator eller en Xbox, beroende på värde och vapnets kaliber. Syftet är inte helt otippat att minska antalet som håller vapen för att minska skottrelaterat våld, och idén låter spontant riktigt intressant.

Kanske något att testa för USA, som har flest vapenrelaterade dödsfall i hela världen? Exempelvis löper amerikanska ungdomar sexton gånger högre risk att dö av vaprenrelaterat våld, jämfört med samma grupp i andra länder. På samma sätt ligger USA i särklass högst vad gäller vapenrelaterade dödsfall, som procentuell andel av befolkningen. Behöver jag säga att siffran för de mest segregerade områdena är nästan tio gånger högre? From my cold, dead hands.

Debaser Medis-aktuelle Dylan har nog rätt ändå. Tiderna är i förändring. Jag inser det bittert i samma stund som Åhléns gör reklam för Rage Against The Machine-merchandise, med undertexten “PS! Köp till ett tufft armband.” Och jag inser det när jag förvånat - och klimatbekymrat - njuter av att det faktiskt funkar att tentaplugga i tischa på en solig gräsplätt. I april mars.

Vissa saker förändras å andra sidan aldrig. Som att efter ett sent mötesinferno kunna trycka mördegskex framför Seinfeld. Obekymrat. Eller att en borgerlig regering genomför en omfattande skattesänkning. Lika obekymrat.

Solen skiner utanför fönstret, podden är nyladdad med musik efter den senaste kraschen och allt pekar på en spontanpromenad innan seminariet vid ett. Ser ut att bli en helskön dag.

Häromdagen blev valanalysgruppen färdiga med sin rapport som på olika sätt belyser utgången i valet och dess orsaker. Räkna med att den offentliggörs inom kort.

I alla fall om man får tro Ulf Kristerssons syn på socialpolitiken i Stockholm. Det senaste exemplet på den borgerliga majoritetens ambitioner på området manifesteras bäst genom det indragna SL-kortet för personer som går på socialbidrag. Frågan är hur lätt det blir för någon som knappt har råd med mat och hyra att också lyckas klämma in 600 pix i budgeten. Så fett är det faktiskt inte att vara socialbidragstagare. Av Kristerssons partikamrater bor en förkrossande majoritet i antingen innerstan eller i någon av Stockholms rikaste och samtidigt mest segregerade områden, som Djursholm och Bromma. På frågan om det inte är viktigt att kunna röra sig runt om i stan svarar Ulf:

Socialbidraget ska bara täcka det som är absolut nödvändigt, inte sådant man har lust med.

För det är ju så sjukt kul att åka tunnelbana.

Andra bloggar om: Politik, Stockholm, Moderaterna, Ulf Kristersson, SL
Intressant

Så här fräsch var tunnelbanan i morse. Inte alls dum.

För er som är sugna på att fira det persiska nyåret kan jag glädja er med att Pezhman har satt ihop en komplett kulinarisk guide till den stora högtiden. Håll till godo.

För er - inklusive undertecknad - som aldrig frälsts med matkonstens talang rekommenderar jag i stället Johans och Makans nystartade bloggparodi på Bildt, Carl Bild.

Fichtelius promenadintensiva och bryggkaffeinramade samtal med Persson verkar ha resulterat i ett småputtrande och rätt så förutsägbart dokument över arbetargrabben från Sörmland. Ibland hopplöst segt och ointressant, andra gånger fascinerande och lite nostalgiskt. Film- och intervjutekniken gör i alla fall sitt för att framkalla råsval melankoli och melankoli hos de som kikar. Inte alltid helgjutet, men månstans efter de första tio minuterna kommer jag ändå på mig själv med att intresseras av dokumentären om den storbågade Göran.

Det har varit en bra helg. Mona är vald och har redan lanserat ett gäng fräscha politiska perspektiv genom installationstalet tidigare i dag. Gissar att jag är den siste av bloggare som skriver om händelsen, men nånstans känns det ändå på sin plats med några rader. Det är ju faktiskt inget annat än historiskt, enormt och ofattbart kul. Nu hoppas jag innerligt att partiordföranden fortsätter låta sitt progressiva storstadsperspektiv genomsyra den politiska förnyelsen också i innehåll. Det behövs mer än nånsin.

Nästan lika viktigt är också att min iPod - som jag trodde var helt wasted - visade sig gå att fixa genom att installera om programvaran. Puh. Jag hade faktiskt inte kunnat hantera konsekvenserna om den hade visat sig vara ofixbar. Så här ledsen och svartvit såg den ut innan den började knorra igen:

Och inte minst tack till Berglund med flera för lördagens kreditgenerositet.

.. för i dag är det är nämligen min lillebror Jakobs födelsedag. Två år fyller den lille kisen och av storebror har han fått ett par limiterade - och bländande vita - Adidas Originals att kuta runt i.

Läste precis att commie-Lasse sagt att Mona inte är någon högersosse. Frågan är om ens hans egna partikamrater tar honom på allvar i den plötsliga sossebjörnkramen i ett läge då vänsterpartiet har ett rekordlågt stöd bland de breda folklagren. Snarare tror jag att han hoppas på att putsa på mjukis-Lars - i kontrast till tokvänster-Lars - i förhoppning om att vinna ett större inflytande i en kommande rödgrön regering. För min del hoppas jag innerligt att hans politiska manifest aldrig realiseras, utan stannar i logotypbeklädda pärmar, i tryggt förvar bakom lås och bom på Kungsgatan 84.

Och Mona? Socialdemokrat, utan omsvep.

Andra bloggar om: Politik, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Mona Sahlin
Intressant